Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag önskar, att hon hade rätt!» sade Birger en
morgon till Haraldsson. »Men det böijar se betänkligt ut ....
Hvad menar far?»
Gubben kastade en af sina mörkaste blickar öfver
stranden, der dyningame hvälfde sig högt. »Jag kan
ingenting säga, men jag tror vi borde ha hört något ifrån honom,
om det bara vore vinden som falerade. Jag känner se’n
gammalt stormame i Nordsjön — kanske har han drifvit in
på Norge. Rosenberg har ingen lycka på sjön.»
»Gud bevare folk och skuta!» sade Birger och trädde .
åter in i huset...
Aftonen samma dag kände Gabriella sig likväl
öfver-raskad af en märklig oro. Hon kunde hvarken sitta stilla
eller hålla sig inne, men hon sade ingenting, och endast
den tydliga ångest, hvilken lästes i hennes ögon hvar gång
dörren öppnades, förrådde den sinnesrörelse, hvaremot hon
fåfängt försökte värja sig.
»Det är icke bra med dig i qväll, lilla Gabriella?»
yttrade Erika och såg med hjertligt deltagande på sin älskling.
»Ja», svarade hon, »jag vet icke hvad som kommer åt
mig... Men går det icke der ute? Det förekommer mig
beständigt, att förstudörrarne slås upp och igen.»
»Vinden slänger dem fram och återl» sade Anton,
»Jag tror det är så godt att vi stänga dem, så slippa vi
åtminstone det tjutet. Det kan vara nog af att höra flöjeln
gnissla — den påminner mig alltid om jemmem af en
men-niska i dödsångesten.»
»Kan du veta hur den låter?» frågade Gabriella. »Du
har ju hvarken sett eller hört någon dö.»
»Icke det.. . Du vet htet hvad jag sett!» Ett hemskt
leende spelade omkring Antons bleka läppar, men strax
der-på tilläde han i sin vanliga sakta ton: »Vi ska’ stänga
dörrame!»
»Nej, låt bli det!» bad Gabriella. »Jag känner på mig,
att jag blefve ihjelskrämd, om jag finge höra några slag på
dörren. Låt den hellre vara öppen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
