- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
93

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En dödstystnad, icke afbruten af några utrop, följde
på den förfarliga upplysningen. Gabriella stod väl upprätt,
men hennes kropp darrade som ett af vinden skakadt blad.
Hennes alldeles färglösa läppar rörde sig till en fråga, men
förmådde ej frambringa hörbara ljud. De öfriga hade icke
heller mod att så nära henne utbyta ovisshetens qval mot
en troligen ännu förfärligare visshet. Petter Lindgren märkte
hvad som föregick och tilläde långsamt, ehuru icke i någon
tröstrik ton: »Kapten lefver.»

Ett gemensamt: »Gud vare lof!» sväfvade på allas
läppar, och Gabriellas händer, flätade sig hårdt
tillsammans ... »Hvar, hvar är han, Petter?»

Den unge matrosens ansigte utvisade nu en tydlig
förlägenhet. Han tycktes söka efter ord.

»Har du ljugit?» frågade Gabriella och såg på honom
med en blick af bäfvande oro. »Tala fort och tala sanning,
Petter! Jag kan höra det värsta bara du skyndar dig.»

»Säg ut, säg ut!» ropade Haraldsson och Birger i samma
andedrag. »Dina nyheter äro icke att hålla på.D

»Det är väl så», svarade Petter betänksamt, »men
kaptens sista ord till mig var: »Petter, min gosse», sa han,
»var försigtig, det säger jag dig, och löp icke åstad, så att
du inte skrämmer i hjel min fästmö.»

»Sista ord — således ändå död!» Gabriellas hufvud
svindlade, hennes hjerta kändes nära att stanna.

»Icke död, nej, vasserra! Jag har ju sagt att han lefver,
men han har rest långt, långt bort, och när han
återkommer vet endast Gud... kanske står det något derom här.»
Petter uppdrog sin plånbok och framtog två bref, det ena
till Birger, det andra till Gabriella.

»Min stackars gosse!» sade Erika hjertligt. »Denna
bedröfvelsens afton liknar den, på hvilken du först kom
hit... Men gå nu ut till Lena! Jag menar du tycker bäst
om, att hon drager försorg om dig.»

»Ah, hon bryr sig väl icke stort om mig nu!» sade
han nedstämd, men skyndade likväl åt köket, der Lenas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free