Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dast stödde sig på vänskap; och till förbättrande af detta
fel ansåg han tjenligast att draga sig så mycket som
möjligt inom broderlighetens svalare gränser. Emellertid kom
allt detta så hastigt och besynnerligt, att det ofelbart måste
förekomma den slutna, men derföre ej mindre finkänsliga
Josefina påfallande och kanske mindre grannlaga. Arve gjorde
hvad han kunde och borde. Det var ej hans fel, att han
icke egde tillräcklig menniskokännedom att kunna urskilja
huruvida han gick för långt i sitt nit för Josefinas lugn
eller icke.
»Gud allena vet huru denna jemmer kan afhjelpas!»
sade Arve, sedan hans mor gått. »Det lilla en enskild
person med mina inkomster förmår göra är så obetydligt i
förhållande till det onda, att det ej särdeles kan kännas, och
hkväl fruktar jag, att också detta lilla kan ta slut... Ha vi
ännu mycket mjöl qvar, goda Josefina?»
»Icke mycket — endast för ett par veckor, gudnås.»
Arve yttradé sitt bekymmer blott med en tyst suck.
Hans kassa var i ett ganska klent tillstånd, ty jakten låg för
det mesta overksam under denna årstid.
»Har du icke ännu fått dina penningar tillbaka från
Lars?» frågade Josefina med en liten släng af den kitslighet,
hvilken oftare vidlåder qvinnoma än männen finna önskvärdt.
Josefina visste rätt väl, att Arve icke återfått sitt lån, och
som han anade skälet för hennes fråga, svarade han endast
med ett tvärt nej.
»Det var rätt ledsamt, men jag sade dig förut, att det
skulle så gå.»
»Gud ske lof», tänkte Arve vid dessa ord, »att jag ej
friade till henne! Hvad kunde ha varit odrägligare än att
ega en hustru, som vid minsta fel eller misstag försäkrat, att
hon redan förut vetat hur det skulle gå och att hon bedt
mig låta bli, o. s. v. Nej, Josefina hade icke passat åt mig
— men en snäll och bra flicka är hon äq£å. Gud gifve
att någon annan ville gifta sig med henne, så att hon blefve
lyckligt försörjd!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
