Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svär och bryderi. Hon måste vara utmärkt rask och
men-niskokär, den goda fru Arnman.»
»Ja, hon är gud ske lof begge delarne, men ålderdomen
tager i alla fall en dag ut sin rätt, och hade hon icke en
så snäll och vänlig hjelparinna i huset, så läte det svårligen
göra sig. Men mamsell Karlmark, en stackars fader- och
moderlös flicka från H., har sjelf så mycket pröfVat brist
och bekymmer, att hon förstår andras. Hela hennes hjerta
är välvilja och deltagande, och hon är likså lifvad för vår
plan som jag.»
»Jag tror jag hört det», inföll Birger, »att hon skall
vara välgörande och öm mot de fattiga. Mins du, Erika,
att här just för någon tid sedan var en gammal gumma,
som berättade, att mamsell Karlmark ett par nätter smugit
sig hemifrån för att vaka hos hennes sjuka sonhustru, och
hur hon derunder sydde om gamla kläder till de halfnakna
barnen?»
»Har hon gjort det?» utbrast Arve häftigt. »Den goda
Josefina, det är henne likt! Det goda, hon kan göra, anar
ingen. Hon har väl då, kan jag tro, fruktat, att mor ej
skulle bifalla, att hon så litade på sig sjelf. Och om mor
vetat det, hade hon väl icke heller sagt ja, ty Josefina har
ingen stark helsa, fastän hon sjelf påstår, att hon är så rask.»
»Herr löjtnanten talar ifrigt till mamsell Karlmarks
beröm!» sade Erika och smålog med ett hjertligt uttryck.
»Jag måste förråda, att vi hört ett och annat. Kanske få
vi gratulera?»
»Gratulera?» upprepade Arve förvånad. »Nej, min
bästa fru Haraldsson, det går jag icke in på! I visst afseende
är jag mycket att lyckönska, såsom i det att ega ett vänligt
och angenämt sällskap, en öm och vänskapsfull syster, men
hvad som sträcker sig derutöfver vet jag ej om.»
»Folket», återtog Erika, »tror sig dock veta litet mera.
Emellertid är det så vanligt, att menniskor prata om aUt
hvad de både veta och icke veta, så att jag utan svårighet
tror, att de denna gång, enligt herr löjtnantens försäkran,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
