Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elfte kapitlet.
Hvad vill han?
Hvad jag har att s&ga
Ej s&ges lått. Dock vill jag vara kort.
E. J. Stagnelius.
Tvenne af Gabriellas pröfningsår hade förflutit.
Arnman fortfor att under sina kryssningar i skärgården
stundom besöka Tistelön, der han, väl anskrifven hos gamle
Haraldsson för den punktlighet, hvarmed han inbetalte sina
räkningar, och den drift och klokhet, som utmärkte alla hans
företag, beständigt såg sig mottagen med synbart nöje.
Endast Anton skydde allt förtroligt närmande till den
vänlige och artige jaktlöjtnanten. Så snart han fick se en
skymt af tulljakten, satte han sig i sin båt och rodde utåt
öns andra sida, der han liksom fordom satt hela dagen
vaggande och sjöng neckens visa, medan han mekaniskt skötte
metspöt eller uppdrog säfven. Om vintern lemnade han
spisvrån och gick på sin kammare när Arnman kom, och
ehuru han år från år blef beständigt mera grubblande och
sluten, hade man likväl ej på långliga tider afhört något
oroande utbrott.
Josefinas och Gabriellas bekantskap hade snart öfver*
gått till ett förtroligare förhållande, och de voro så nära
förenade som tvenne flickor med deras olika lynnen kunde
vara. Fru Katrina såg väl icke med nöje Josefinas förnyade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
