Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gumman Arnman, alltid undergifven i glädje som
motgång, led tyst af sin saknad, men hvar gång hon, vid
öppnandet af lönlådan i salig fars pulpet, kastade ögonen på de
der förvarande pappersfigurerna, kände hon en tår stjäla
sig väg ned till dessa gubben Askenbergs älskade
lekkamrater, hvilka utgjorde hans fröjd ännu i sista stunden, då han,
utan att sjelf veta det, stilla afled i sin länstol......
Men det är nu tid att återvända till vår hjeltinna.
Gabriella hade trogen och längtande räknat dagarne af
två långa år. Det tredje var nyss börjadt, då Birger en dag
vid återkomsten från Göteborg medförde en främling, hvars
skarpt väderbitna hy, yfviga polissonger och rättframma sätt
antydde en sjöbuss af gamla skolan, dit han ock hörde.
Birger presenterade kapten Kocher, en man som rest vida
omkring i verlden och nu sist återkommit från en tur åt södra
Amerika.
»Amerika?» utbrast Gabriella, och hennes kinder
blossade varmt. »Kanhända, efter vi få se herr kapten här, att
några underrättelser om...» Hon stannade, emedan hon
tyckte, att kaptenen såg förundrad ut.
Men Gabriella misstog sig på uttrycket i hans ansigte,
och hon måste åter tro att den främmande verkligen hade
några nyheter från hennes fastman, emedan Birger yttrade:
»Tala ut, du Gabriella!»
»Jag har ej att säga mycket», sade hon med högt
klappande hjerta, »jag ville blott så gerna veta om herr kapten
träffat kapten Rosenberg?»
Kapten Kocher fattade den bäfvande flickans hand och
såg några sekunder på den släta guldring, som prydde hennes
förlofningsfinger. Sedan, i det han vänligt blickade henne
i ögat, sade han, förmildrande sin sträfva kommandoröst till
ett välljudande uttal: »Detta är väl Rosenbergs ring?»
»Ja!» stammade Gabriella. »Får jag någon helsning
från honom?»
»En varm och hjertlig helsning! En timme förr än jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
