Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Öppna, Aiiton!» sade hon och knackade på den
till-reglade dörren. »Jag har varit här flera gånger... låt
upp!»
»Nej, tack — jag vill vara ensam!» hördes det korta
svaret.
»Men jag vill nödvändigt tala med dig, kära du —
var nu icke envis, utan låt mig slippa in! Du är ju alltid
snäll och gör hvad jag ber.»
»Och till tacksamhet derför befaller du öfver mig,
liksom jag vore en stackars hundl Nu kan du stå der
utan-före och känna hur det smakar. Jag bryr mig icke om dig. »
»Du gör mig ledsen, Anton!» sade Erika med sin
mildaste röst. »Vet du ej, att ingen så håller af dig som jag,
— mins du icke, att det var du sjelf som i går tvingade
mig till stränghet.»
»Men hvad har du för rätt att upphäfva dig öfver mig?
Är icke jag min egen herre här såväl som Birger — har
ej jag så stor del i ön och tjufgodset som han? Gå du din
väg! Jag skrattar jag åt fru Birgers Yrede. Jag ärnar nu
vara herre sjelf.»
Erika suckade. Detta var en ton, som Anton aldrig
förr tagit sig, och hon fruktade icke utan skäl, att den var
förebud till förändradt tillstånd, hvarvid han kunde bli
svårare att tygla än under sin närvarande sinnesbeskaffenhet.
»Ja, sucka, du!» hånade Anton innanföre. »Jag har
också suckat, må du tro — åh, du skulle aldrig kunna räkna
alla de suckar jag gjutit. Men du... fy, är det ej
skamligt, att du håller hufvudet så upprätt, liksom du ej vore
hustru åt en. .. tacka mig, att jag icke säger hvad för
en .. .»
»Tyst», svarade Erika med befallande röst, men darrande
hjerta, »tyst och öppna! Är du så otacksam, att du icke
mera erinrar dig alla de nätter, jag vakat för din skull, och
alla de tårar och suckar, du kostat mig under din långa
sjukdom?»
»Det är sant», sade han med nedstämd röst, »den gån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
