Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverdådig, Anton... Öfvergif dina galna inbillningar och
sysselsätt dig med bättre och förståndigare ämnen!»
Anton log och pekade på sitt hufvud. »Det vill icke
komma till rätta med sådant förstånd du menar. Men efter
vi ej förstå hvarandra, så låt mig vara! Jag lefver bäst för
mig sjelf.»
»Ett vill jag likväl be dig, och det skall du äfven lofva
mig!» sade Erika med innerlig röst. »Icke ett ord, icke ett
halft andedrag till Gabriella om det vi nu talat!»
»Ack, du listiga qvinna», inföll Anton försmädligt, »tror
du icke, så oskyldig du än bjuder till att göra dig, att jag
ser hur det är och hvart du vill hän? Jo, du fruktar, att
om jag i min enfaldighet sade något, så skulle Ella blifva
upplyst om hvad hon ännu icke vet, att Rosenbergs bild
redan bleknat bort i hennes hjerta, medan en annans intagit
platsen.»
»Hvad?» utbrast Erika, lika mycket rodnande af harm
som förundran. »Du inbillar dig då, att Gabriella» ...
»... ser jaktlöjtnanten, der hon tror sig se Rosenberg,
och tänker på Arnman, när hon suckar efter fästman — det
inbillar jag mig, ingenting vidare.»
»Och du blygs ej, Anton!»
»Blygs — skulle jag blygas för allt det elände och den
skam, som fins på jorden, så finge jag ständigt skyla ansigtet.
Men om det tröstar dig, så kan du lita på, ätt det är bara
för dig jag säger hvad jag nu sagt.»
»Gud ske lof, att dina galenskaper åtminstone icke komma
längre!» yttrade Erika och fattade dörrlåset. Men hastigt
lade Anton sin hand öfver hennes och sade i låg, men
betydelsefull ton: »Glöm icke hvad jag nämde om galgen!
Låt det ej komma derhän, att ni drifva mig till det yttersta
. .. du förstår!» Och Erika, nära halfstelnad af fasa, lät
Anton öppna dörren utan ett enda ord till svar. Hon nämde
ej det minsta till Birger om detta samtal, men hon glömde
det icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
