Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få arbete i vinter, och der hörde han något nytt, som be*
dröfvat mig for den stackars Gabriellas skull.»
»Hvad då?» Arve vardt lika blek som månstrimman,
hvilken gjorde den uppmärksamma Josefina samma tjenst,
den nyss gjort honom, att tydligt visa en rörelse, som han
i sin ordning icke kunde dölja.
»Det sägs, att Rosenberg skall vara död.»
På en gång flöt blodet häftigt till Arves kinder — det
brusade som en eldström genom hans ådror. Fåfängt sökte
han att beherska sig. De tvenne orden: Rosenberg död!
omstörtade hela hans tankegång.
Josefinas blick hvilade på honom utan att han märkte
det. Hennes bemödande att qväfva sina egna känslor var
ganska öfverflödigt, ty han såg henne knappt, han hade
blott en tanke, men den var obegränsad: Gabriella fri!
Genom Josefinas hjerta blåste liksom en nattvind — den
kylde de nyss glödande kinderna, den kylde hela hennes
varelse. Hon kände sig så ensam, hennes lif var så tomt
på fröjd, men ingen suck gick öfver hennes läppar. Hon
reste sig sakta och stälde sin vandring hemåt.
Arve gick in i Pelle Turesons stuga och fick der höra
nyheten sådan Petter Lindgren förtäljt den, och den var nu
sålunda utstyrd: att »en främmande skeppare hade varit på
Tistelön och hemfört helsningar från kapten Rosenberg —
han hade dött i Amerika af pesten».
Drömmande kom Arve upp på sin kammare. Allt hvad
han i flera år slutit inom sitt hjerta ville fram, ville hafva
luft. Gabriellas ljufva bild dansade på hvarje föremål. Det
var ej mera någon synd att sträcka sina önskningar till henne:
hon var fri — han var fri! Men i samma stund han tackade
Gud för det han ej förhastat sig med giftermålsförslaget till
Josefina, det han en gång haft i sinnet, erinrade han sig äfven
det tillstånd, hvari han nyss funnit henne, och började ana
att icke blott deltagande för Gabriella, utan äfven de möjliga
följderna af hennes upplösta förbindelse kunnat inverka på
Josefina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
