Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tistelöns ros växer nog icke för mig!» tilläde han sakta
och lade räknetaflan åt sidan.
»Gud gifve det vore så väl!» tänkte fru Katrina, och
kännande liksom Arve, att de nu ej hade mera att säga
hvarandra, gick hon att språka några ord med Annika...
Ej långt efter detta samtal helsade Gabriella från sitt
öppna fönster Arve, som, stående på däck med hatten i
hand, kände en länge saknad glädje strömma till hjertat,
ty om det ej var misstag, antog Gabriellas kind en
ögonblickligt högröd färg, och i hela hennes sköna ansigte låg
ett uttryck af välkomnande hjertlighet.
Hvad vår jaktlöjtnant kände sig lycklig! Hastigt var han
uppe på bryggan, der gamle Haraldsson sjelf tog emot honom
med de orden: »Nu var det knäfveln så länge se’n vi hade
sigte på tulljakten!»
»Jag vill ej för ofta falla besvärlig!» sade Arve. »Det
var sist vid ett så bedröfligt tillfälle.»
»Ja ja, det var så, och här ha varit många bekymmer
sedan dess — men, gud ske lof, nu har flickan börjat repa
sig igen för oss. En får ta den onda dagen med den goda .. .
Men stig på, stig på vackert! Jag och Ella ä* ensamma
hemma. Birger är med hustru sin åt Göteborg, och Anton,
den stackars token, stryker för jemnan ute på sjön från
morgon till qvälln.»
Dessa förenade nyheter åstadkommo mycken liflighet
inom vår hjeltes själ. Han kände sig ha fatt en lätthet, en
spänstighet, liksom han kunnat flyga. Också flög han
verkligen ett godt stycke förbi gubben, då han i sjelfva förstugan
blef varse Gabriella.
»Nå, Ella, var nu god husmor», sade Haraldsson, »och
laga att vi få något till middag som duger! Det var länge
se’n vi sågo jaktlöjtnanten här.»
»Ja, det är visst länge sedan!» inföll Gabriella med ett
småleende, som nästan förbryllade Amman. »Jag har många
gånger sett efter om ej jakten skulle lägga till.»
»Hade jag trott, att mamsell Gabriella gjort det, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
