Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, men icke smugglar man med sådant — det är ju
färdiga saker... Maken till broderi, som på den der
skar-lakansröda silkeskjorteln, och den blå se’n, som är stickad
i rosor, har jag aldrig sett, och för öfrigt alla dessa många
prydnader, som jag ej ens vet hvad de kallas — de se ju
ut som om de suttit tillhopa med något annat.»
»De brukade väl sådant den tiden 1» menade Erika. »Men
då det just icke kan göra någon förnuftig menniskas nöje
att ständigt se framför sig en sådan sammanrafsning af likt
och olikt — det är väl köpt vid några vrakauktioner —
tror jag, att vi lägga ned det i din stora dragkista eller hur ? »
»Ja men, Erika, tag bort allt sammans, utom den vackra
taflan! Ser du, det är ett skepp. Det är besynnerligt hvad
pappa har många taflor, som föreställa fartyg. Så vackert
som det här var en gång Örnungen, innan den uppslöks af
de grymma vågorna... Tag bort taflan också .. . Men jag
skulle ändå vilja veta hvarför pappa bara köpt sådana taflor,
som ideligen föreställa skepp — tror du, att han smugglat
dem också, Erika? Då har han väl äfven fått alla dessa
små speglar på samma sätt.»
»Ja, det är troligt!» sade Erika och var rätt glad att
iå gömma undan de farliga bevisen på faderns vilda
plund-ringslif, hvilket numera endast benämdes smyghandel.
Om Rosenberg talades nästan aldrig. Ingen, utom Anton,
tviflade mera på att han var död, ty om han lefvat, skulle
han säkerligen hållit sitt löfte och infunnit sig vid de tre
årens slut. Emellertid sågo alla med hemligt nöje, att
Gabriella, ehuru hon nu kunde anses fri från sitt löfte, likväl bar
kaptenens ring och att hon, för att qvarhålla den, satt en
mindre utanföre.
Det tycktes som om Gabriella hade rätt i, att det nya
året gaf henne nya krafter. För hvarje dag blef hon
modigare och mera lugn, och när februari inträdde, var hon åter
så till vida återstäld, att hon kunde tänka på och äfven
finna nöje i att uppfylla sitt gifna löfte till Lena.
Bröllopsdagen kom, men Petter Lindgren njöt ej hälften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
