Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han sjelf visste ganska litet, men om hvilken hans mor och
Josefina hade desto mera besked.
Under sin starka yrsel talade han beständigt om
Gabriella, upprepade hennes ord, men blandade i hop dem med
Erikas berättelser. Otaliga gånger förrådde han inför den
lyssnande Josefina sina känslor för Gabriella — och
Josefina ... ja, hon visste det redan förut; men nu hade hon
den trösten att få gråta vid ertt modershjerta, ty fru Katrina,
som djupt sörjde sin sons villfarelse — hon benämde alltid
hans kärlek så — öppnade sina armar för den arma flickan.
»Gråt ut, du barn», sade hon, »vi kunna gråta tillsammans!
Jag skall ej förråda dig.»
^ Mången timme, då gumman Arnman satt ensam vid
den så varmt älskade sonens läger, pröfvade hon sitt hjerta
och frågade hvilket väl vore svårast, antingen att nu förlora
honom eller i framtiden kanske på annat sätt se honom
förlorad genom sin osaliga böjelse. Valet var hårdt, men
om det varit den Högstes vilja att tilldela henne den första
bittra kalken, hade hon tåligt tömt den, ty så fast var
hennes öfvertygelse, att Gabriella, den hon likväl aldrig sett,
skulle göra Arves olycka.
Trogen modersömhet, kärleksfull och förståndig vård
i förening med ungdomskraft segrade äfven öfver
sjukdomen. Arve kom upp, men med det fullkomliga
tillfrisknandet gick det ej fort, och han vidtog ej åter sin
tjenstebe-fattning förrän mars månad inträdde. Det var under hans
första resa som han, icke otjent med den storm, hvilken
öfverfallit honom, anlupit Tistelön; och nu, efter en så lång,
svår skilsmessa, stod han ändtligen midt emot henne, hvars
bild icke ens i feberdrömmarne vikit från honom.
Hvad hans blick gjorde ondt i Gabriellas hjerta! Hvad
det var plågsamt att känna detta tvång omkring sig och
att liksom blygas inför sitt eget hjerta öfver de känslor, som
en annan än hennes trolofvade ingaf henne! Men hade ej
Rosenberg sjelf efter denna tid frikallat henne från sitt löfte!
Hvarföre skulle hon ej då våga att ens se på en annan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
