Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, min Erika, det duger icke och jag säger
allvarsamt, att det ej får ske! Jag är säker, att med det slags
galenskap, som nu regerar honom, är han minst farlig.»
Erika behöll sin tro för sig, men mot Birgers vilja kunde
ingenting företagas.
Gubben Haraldsson förhöll sig vid allt detta temligen
passiv. Saken var, att hans samvete icke skulle funnit sig
särdeles besväradt af att nämna jaktlöjtnanten för måg, men
han skämdes att låta sin son och medbrottsling ana hans
tankar, och så fort Birger eller Erika sökte inleda ämnet,
undvek han dem beständigt med samma svar: »Hvad
fan flaxar I efter i ogjordt väder? Han har ju inte begärt
n’a än!»
Arnman började emellertid ledsna vid detta tvång på
sina känslor, och som han länge funderat på ett passande
tillfälle att fa visa Gabriella för sin mor, i hvilken händelse
han med säkerhet trodde hennes fördom mot Tistelöns ros
skulle försvinna, «å begagnade han en dag, då Haraldsson
var vid temligen godt lynne, att framkomma med det af
Gabriella förra året gjorda förslaget om ett besök på
fiskläget. »Nu», tilläde han, »vid denna vackra tid, vore det
särdeles lämpligt, och ingenting skulle göra mig gladare, än
om jag finge hemta fruntimren i jakten?»
Gabriella fattade genast eld. Hon smekte och tiggde
gubben så bevekligt, att alla Erikas invändningar
dunstade bort.
»Barnet skall ha sin vilja fram, för här är jag (fen som
råder!» afgjorde Haraldsson.
Då hånlog Anton för sig sjelf. Erika såg det och ville
gifva Birger ett betydelsefullt ögonkast, men han fans icke
i rummet.
»Söta, goda Erika, hvarför vill du icke göra mig det
nöjet?» frågade Gabriella och klappade Erikas händer. Denna
blott såg på sin älskling.
Om Gabriella vetat hvad detta trogna hjerta, hvilket
så varmt älskade henne, hade lidit, skulle hon strax öfver-
2losen på Tistelön. II. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
