Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O, huru långt var ej Gabriella från att ana det hen*
nes lefnads vändpunkt låg så nära, att dessa svaga darrande
händer, som hon höll i sina, förmådde flytta den från ljusets
sida till mörkrets afgrund! Nu, i detta ögonblick, var det
fullt ljus. Den stackars olycklige Anton ville gifVa allt för
henne, ja, han hade inom sig beslutat att för alltid afstå
från hoppet att komma till sitt blå efterlängtade hem: han
dömde sig att i evighet gå en trånande ensling på jorden
endast för systerns skull. Men det var ju vedergäldt, då hon
icke reste utan lydde honom, ty ehuru Anton icke fått något
bestämdt löfte derom, tycktes det honom vara utom allt
tvifvel, att hon nu ej kunde visa sig så otacksam och göra
honom emot.
En liten stund efter detta samtal gick Gabriella ned
och berättade för sin far, Birger och Erika, att Anton så
innerligt tiggt och bedt henne bli hemma, att hon icke hade
hjerta att göra honom emot.
»Det är verkligen bra snällt af dig att ge efter för ett
sådant infall U sade Erika, som ej önskade något högre än
att Gabriella skulle stanna hemma: under trängseln i
marknadsvimlet kunde mycket talas, som ej hördes, och i den
händelsen hade man vid hemkoipsten troligen att väntq, ett
uppträde, hvarefter Erika ingalunda längtade.
Haraldsson och Birger lade sig icke emot beslutet. Men
då jaktlöjtnanten på aftonen ankom, syntes han ganska
missnöjd öfver den felslagna förhoppningen om mamsell
Gabriellas sällskap på resan. Det kunde emellertid icke hjelpas,
och i sjelfva verket föll det sig för den ärlige mannen rätt
svårt att visa sig nedslagen vid de triumferande blickar, som
Anton kastade på honom.
Följande morgonen i dagbräckningen gaf sällskapet sig
ut, och endast genom en blick förnyade Arve och
Gabriella sin öfverenskommelse, att han redan andra
eftermiddagen skulle vara tillbaka. Birger och Erika ärnade bli borta
minst fyra dagar.
Arve gick om bord på Birgers båt, som var mera snäll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
