- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
213

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Efter båten ligger på sitt ställe, måste han ha gömt sig
i någon håla, hvartill blott han känner ingången, så nog fins
han säkert på ön!» sade Arve lugnande.

»Ja, det tror jag också, men det är icke mindre
farligt: han har ju ingen, som nu hjelper sig. Jag är så rädd
för den der stygga sjukdomen, att han icke kan tala!
Emellertid är han för listig att gå fram, när han icke vill.
Gud gifve, att pappa snart komme hem!»

De gingo tillbaka in. Men händelsen, som nyss
inträffat, jemte oron för den stackars sjuklingen, höll dem i
en för stark spänning att låta dem återkomma till den
himmel, hvarur de blifvit jagade. Haraldssons slutliga hemkomst
tillfredsstälde dem begge. Nu skulle de få utslag, få
bekräftelse på sin lycka.

»Hvad är å färde, efter löjtnanten redan är tillbaka?»
frågade Haraldsson vid sitt inträde. »Jag blef rigtigt
förundrad, när jag fick se jakten.»

»Något rätt vigtigt!» svarade Arve, men lemnade der*
vid rummet för att låta Gabriella, enligt öfverenskommelse,
först tala med fadern.

»Hvad skulle det vara för vigtigt — har någon olycka
händt Birger?»

»Nej, pappa, men nu har Anton sprungit bort — vi
ha letat efter honom ett par timmar, utan att finna honom.»

»Hvad var det att leta efter!» sade gubben nästan
vresigt. »Jaktlöjtnanten har väl icke kommit hit for den
orsaken heller?»

»Nej, det förstås, pappa — men sedan han väl var
här, gjorde han det ändå, för Anton blef så uppbragt öfver
något att han förlorade målet, alldeles som den der gången
för länge sedan, pappa mins, då han blef ond öfver något,
som pappa sade.»

»Stor sak i Anton — han får nog målföret igen, och
får han det icke, så är ingen skada skedd. Men hvad var
det med löjtnanten... hvad löpte han ut efter?»

»Jo, pappa, jag skall strax säga. Men jag har varit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0477.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free