- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
244

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dig, Lena?*. .. ’Nej, bevars!’ sa’ jag, men blodet steg mig
i ansigtet, för jag är icke mycket bevandrad med att ljuga,
gud ske lof. När hon såg, att jag liksom tappat vantarna,
som en säger, klappade hon mig på axeln med sin lilla fina
hand och hviskade mig i örat: ’Det har någon annan varit
hos dig också, Lena, och kommer han igen, så helsa honom,
att mina tårar natt och dag tvätta blodfläckame på fars
samvete!»

Arve vinkade med handen att hon skulle tiga — han
led förfärligt.

Åter stökade Lena omkring i stugan. En qvinna i
Lenas läge kunde ej ega hvad man kallar takt, men hon
hade instinkt, och den lärde henne, att icke låtsa märka den
starka rörelse, som föregick hos jaktlöjtnanten.

Sedan Arve något fattat sig, frågade han: »Huru mår
Gabriella nu?»

»Jo men, gud vet hur hon står ut att dras med sådant
kors, men hon är tålig, om någon är det.»

»Och Erika?»

»Ja, hon också — hon har väl frestat på något af
hvart i sina dar. De hålla begge på med att packa och
stöka, för hvad det lider, så ge de sig. ..» Lena
tvärtyst-nade, helt röd i ansigtet.

»Du är icke van att förställa dig, min kära Lena!»
sade Arve och såg vänligt på henne.

»Men jag försäkrar löjtnanten», svarade Lena med en
röst, som på en gång uttryckte fruktan och förtrytelse, »att
jag icke är så vettlös, att jag talar så här med hvem som
helst. Jag vet, att löjtnanten är likså tystlåten som kapten.»

»Tack, Lena, för din goda tanke.. . Men nu måste
jag bort.» Lena lyste honom ut, önskade honom god natt
och lade kroken på dörren.

Då Arve åter kommit i båten, styrde han den icke
tillbaka åt Marstrand, utan långs efter en annan sida af ön,
hvarifrån man lätt kunde klättra öfver klipporna nedåt den
sidan, der Haraldssons bodde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0508.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free