Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Motstånd mötes med det här!» Han visade på geväret, men
mumlade hastigt mellan tänderna, då han varseblef
länsmannens ogillande åtbörd: »Det var sant, en skulle hade
foglame lefvande! Nå, lika mycket, ha dem ska vi. Men rappa
i vändningame få vi vara, och här under rocken har jag
rep, hvärmed vi ska surra fast armar och ben på det
hel-vetes-byket. Sedan få vi hålla vakt om dem, tills det blir
dager och stormen lagt sig, då vi i någon af deras egna
båtar så fint föra dem härifrån. Nu under nattetid skulle
det i sådant herrans väder icke vara rådligt att ge sig ut
med dem på sjön: medan vi skötte årorna, kunde de kränga
omkull båten. Jag är viss, att de hellre höllo till godo med
vårt sällskap på hafsbotten, än de .ensamma böjde nacken
öfver stupstocken — eller hvad menar komsarien?»
Länsmannen var alldeles af Mårtens tanke, och nu
beslöts, att denne skulle gå helt sakta förut och undersöka
platsen.
Efter en liten stunds frånvaro återkom Mårten med
underrättelse, att allt i huset varit så fullkomligt tyst, att han vågat
sig ända fram till bryggan, men der till stor förargelse icke
funnit någon enda farkost, utom en större båt, som låg
fastlåst med jernkedja.
Detta var nu en ganska kinkig omständighet. Men knepe
de först mördame, skulle det väl bli råd att komma derifrån,
menade Mårten.
Under ett par ganska långa och ledsamma timmar smögo
sig de spejande fram och åter, utan att ringaste utsigt visade
sig till ersättning för deras möda att streta mot stormen,
hvilken pinade sig genom kläderna intill märg och ben. Ännu
en utvandring gjorde Mårten till huset, undersökte lås och
reglar, men allt satt stadigt, och ett våldsamt inträngande
ansåg han hvarken rådligt eller tjenligt, emedan han var fullt
öfvertygad, att far och son ännu icke inkommit, hvarföre han
också drog sig tillbaka.
Klockan kunde nu vara omkring 11 på aftonen.
Länsmannen och hans karlar hörde ej mer ett ord af hvad de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
