Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man, och han dog som en man. Vårt samhälles ohyggliga
lagar kunde icke tillåta den förbättrade medborgaren att
under en längre lefnad sprida nytta och välgerningar
omkring sig!
Om aftonen af den blodiga dagen stod, sedan
skymningen inträdt, Antons spöklika gestalt på den plats vid
landsvägen, der mörda mes kroppar hängde på stegel och hjul.
Det var ett märkvärdigt uttryck af ljus och frid, som då
sväfvade öfver den sinnessjukes anlete. Sedan han till
af-skedshelsning nickat åt far och bror, återvände han med
hastiga steg; och om vi följa honom på spåren, finna vi
honom slutligen under den ljusa majnatten uppsöka sin
farkost och styra mot den sidan af Tistelön, der han förr brukat
sitta bland säfven.
Han hade uppnått sin älsklingsplats.
Ett par ögonblick stod han upprätt i båten, och hans
ögon lyste af salighet och det ljufvaste hopp. Han lyssnade.
För hans tröttade sinne klingade gullharpans fridstoner. Då
tvekade han icke längre. »I ropen mig, jag är färdig.. .
min förlossningstimme är inne, — jag kommer, jag kommer!»
jublade han och störtade med utbredda armar dit ner, der
hans oroliga, länge sökande hjerta famnades af hans fader
och moder: de blå böljorna.
En resande, som trettio år efter de i vår berättelse
skildrade händelserna genomreste samma trakt af bohuslänska
skärgården, har berättat, att det lilla fiskläget, efter
jaktlöjtnant Arnmans transport, fullkomligt återfallit i dess förra
vanlottade belägénhet. Än i dag förtälj es såsom en saga
af invånarne om den goda tiden, då den unge jaktlöjtnanten
och hans saknade mor gåfvo deras bekymmersamma lif en
bättre rigtning. Allt försvann med dem, till och med’skolan,
som vid gamle Flints död hade upphört.
Hvar arnmanska slägten sedan hamnat, visste ingen på
fiskläget, men i ett litet värdshus mellan Marstrand och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
