Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu framplockade mor de nya ullstrumporna och de
hela stövlarna samt nedtog den grå vadmalsrocken;
och då Ivar, som under tiden stått vid spisen och tvättat
sig, i största hast krupit ur skogsdräkten in i själva
hög-tidsplaggen, vilka begagnades endast vid skjuts- och
kyrk-färder, knöt mor en stor yllehalsduk omkring hans hals, i
det hon flitigt förmanade honom att köra försiktigt, så
att Grålle icke måtte få kvarkan igen.
»Det hörs att I aldrig skjutsat någon kurir, mor
Ingi-erd!» utbrast hållkarlen med viktig uppsyn. »Sådant
folk, ska’ I tro, bryr sig lite om kvarkan. Di bara dänger
och slår ideligen och hojtar och skriker, så att det skall
gå. Ja ja, det är som jag säger. Jag har nog min själ sett
det, jag, och Grålle, stackare, får allt känna på annan lek,
än då han så sedligt kommer guppande för kärran, när
I åker till kyrkan, mor Ingierd!»
»Jag vet inte, när Sven såg mig åka till Guds hus
— jag går dit var söndag!» svarade mor Ingierd med en
sakta suck.
»Ja, nu, det tror jag — men när I satt vid gål och
grund, då åkte I, och det kunde väl ingen förneka er.
Men se’n I fick gå ifrån alltihopa och nöja er med
skogstorpet, så vill I inte göra onda tungor någon glädje. I
har alltid varit klok, mor Ingierd, och därför är I ännu
så hedrad som någon.»
»Missväxtår och människors elakhet vållade vår
undergång, men vi äro förnöjda och tro, att vad vår Herre
tilllåtit ske, varit oss till nytta!» svarade mor Ingierd, icke
utan värdighet. »Men du, Sven hållkarl, borde likväl
icke brösta dig över att kunna erinra oss härom, ty det
är inte mycket vackert att glädja sig åt andras olycka.»
»Det har jag inte gjort heller. Jag talte bara om hästen,
jag, och så kom jag så oförhappandes på’et. I skall inte
lägga det ved er, mor, för det var inte så illa ment!»
försäkrade Sven hållkarl, nästan avbedjande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
