Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag framkalla den . . .» Vid dessa ord lät den unge,
vildsinte mannen ett par kraftfulla örfilar bränna på den
oskyldige gossens kind, och ett par rapp av piskan över
nacken åtföljde dem i ögonblicket.
Ivars ådror började svälla högt av de underliga känslor,
vilka våldsamt trängde sig på honom. De erhållna slagen
brände mindre hans skinn, än vanäran att så ha blivit
behandlad inverkade på den stolthet, som hittills
slumrat inom hans bröst, men nu på en gång väcktes både
till liv och kraft, ehuru visserligen den senare, ännu
omogen, blev tiden och åren ensamt förbehållet att utveckla.
»Har herrn rättighet att slå mig», frågade han med
harm, »för det min farfars far, som tjänte kung Carl den
tolvte, var en sådan där kaxe som herrn själv är, men
levde överdådigt och råkade till slut i fattigdom, så att
en av sönerna var glad att få gifta sig med en bondtös
härifrån Svanteborg och själv blev bonde — och skall
herrn därför skälla mig för adelsman?»
»Skälla dig!» upprepade officern med ett flyktigt
leende av medömkan. »Begriper du icke ens vad du förlorat,
slav?»
»Jag är varken slav eller adelsman!» återtog Ivar med
stigande bitterhet. »Far var en fri bonde, och det kan jag
också bli, och så mycket begriper jag av det jag nu sett
av er, att det är bättre att vara en ärlig torparpojke än
en adlig plåga både för folk och kreatur.»
»Reta mig ej, slyngel, att låta dig känna andra plågor
än dem du hittills erfarit!» sade officeren och skakade
sa-beln i vredesmod över Ivar. »Olyckligt nog», tilläde han,
»är du ändå en vanärande skamfläck för det stånd, från
vilket du urartat, emedan dina förfäder ej avsagt sig
det adelskap, som de genom sin förnedring förverkat.»
»Nå, om jag då äntligen skall vara adelsman», utbrast
Ivar, vars mod tilltog i mån av den hetta, som uppspelade
det annars lugna blodet, »så är jag ju er jämlike och har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
