Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
musköten, men den dårskapen fick jag dyrt betala. Jag
gick i krigstjänst och lämnade gården, som jag ärvt av
far min, att skötas av svågern. Nå, i början gick det bra:
’nytt öl och lite ådrucket!’ säger ordspråket. Så är det
med allt: innan en fått fresta på’et riktigt, tycker en att
det smakar nog så bra; men vänta bara, låt en först bli
varm i kläderna, då kommer en på andra tankar. Jag
hade genom något lappri ådragit mig en av officerarnas
hat, och han hade det i minnet. En gång råkade jag till
att begå ett helt ringa exercisfel, och den satan, som då
hade blivit kompanichef, lät avstraffa mig med fem
och tjugo prygel i hela manskapets åsyn. Jag var också
stolt, skall du tro, därför sved det mindre i kroppen än i
själen. Men ej nog med det: jag fick också ett skymfligt
avsked, och när jag kom hem, måste jag se hur en flicka,
som jag länge haft ett gott öga till, vände mig ryggen
och lät mig veta, att hon aldrig ämna’ gifta sig med en
så utskämd karl som jag var.»
Här gjorde Kristofer ett uppehåll. Vid de sista orden
hördes på rösten, att ännu en våldsam rörelse föregick
i hans inre, då han erinrade sig den tiden, och några
ögonblick åtgingo innan han med stadigare ton fortsatte:
»Jag har icke velat säga dig detta förut, men nu skulle
det varit synd att tiga, då visst nog även du längtar efter
att stoltsera med gevär och mundering. Och du skall få
höra, att allt var inte slut med den näsbrännan jag
erhållit. Åh nej, när jag återkom, fann jag gården, i brist
av eftersyn, nästan igengången och utan ett enda korn
på logen. För att nu kunna så upp den, måste jag sätta
mig i stor skuld, och då Herran därtill straffade mitt
överdåd i att lämna min ärvda jordlapp för att i
främmande land vinna ära, som jag aldrig vann, med den ena
missväxten och den ena boskapssjukan efter den andra, hade
jag inga medel till betalning och måste slutligen,se’n
jag i elva år på konst hänglat mig fram, gå ifrån allt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
