Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wilkins eller det flygande folket», sammanbunden med
ett stycke av »Gullivers resor», bägge tillhopa utgörande
så mycket som en kyrkobok. Ivar släpade klenoden med
på sin kammare, och ifrån den stunden han uppslog de
tjocka, bruna läderpärmarna, öppnade sig en så ny och
underbar värld för hans sinnen, att huvudet ofta
svindlade vid de äventyr, som uppfyllde det. Natt och dag,
vid arbetet i garveriet eller på det tysta lägret, drömde
han om jättar, pygméer, flygande folk och förtrollade
prinsessor. Han utgjorde en vandrande upplaga av
»Tusen och en natt» och överlämnade sig slutligen så
helt och hållet åt den ovana njutningen, att hans
käraste minnen, resan med den tyska frun och hennes
barn, ja minnet av själva grålle efter hand förbleknade.
Under sådana omständigheter ansåg sig Ivar högst
lycklig i sin befattning som garvarelärling, och blott ett
enda obehag, som stundom gjorde honom vistandet i
mäster Bruns hus nog svårt, var den aldrig vilande
fejden mellan madam Bruns katta och Ivars gunstling och
oskiljaktiga sällskap, den guldlockiga Diana.
Madam Brun var en hjärtans hederlig och bra gumma,
men på den grå kattan hade hon överflyttat all den
kärlek, vilken hon troligen, om hon blivit välsignad med
arvingar, skulle slösas på dem. Och därför tålde hon aldrig,
att den »otäcka hyndan» stack nosen in i rummet, ty då
sådant inträffade, stördes kattan i sin slummer, rusade
ned från sängen och drog ej sällan med sig madam Bruns
stickstrumpa och garnnystan, med vilket senare hon så
insnärjde sig och Diana att, då gumman vid det väl kända
fräsandet inträdde, hon kunde ge sig den och den på, att
strumpsocken, som varit nära färdig, åter var upprepad
till hälen, stickorna kringspridda och garnet sönderslitet.
Och hade hon ej rätt? Kom icke Diana där krypande
med nystanet i munnen och ville behändigt smyga sig
undan, då hon märkte dörren öppen och troligen anade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
