Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tack, min flicka!» Överstelöjtnanten tog ett par bär,
mera, såsom det tycktes, för att göra sin vänliga dotter
till viljes än av smak. Sedan sköt han henne sakta undan
och yttrade, vänd åt sin hustru: »Den björnen har icke
något begrepp om att leva! Vad är att göra: jag måste
för min del taga salongsplats.»
»Här hade i alla fall blivit oerhört trångt!» svarade
överstelöjtnantskan, mera i tonen än orden röjande ett
hjärtligt bifall till sin mans förslag.
»Ja, bekvämligheten, den ligger dig om hjärtat, men
vad min kassa säger, det blir en annan sak — därom
bekymrar du dig icke.»
»I det avseendet gör du mig orätt, min vän, erinra dig
blott huru mycket jag var emot badresan!»
»Det bevisar ingenting mer och ingenting mindre än
din vanliga ensidighet. Den, som vill fiska, sätter sig väl
icke hemma och metar i vattenhon med ankorna, så vida
man icke själv är en an. . .»
»Söta pappa lilla», viskade Amelie bedjande och såg
åt dörren, »det går i gången . . . Det förefaller mig till
och med som om någon lyssnade utanför.»
Vid slutet av dessa ord blev ett buller uppe och nere och
runt omkring. Hyttdörrarna slogos upp och igen. På
halvdäck lät det att vara livligt. Allt tillkännagav att
passagerarna återkommit och att Tor skulle fortsätta sin färd.
»Håll er stilla här nere så länge!» sade överstelöjtnanten
och steg upp. »Jag vill gå och se åt huru det där folket
tar sig ut och om man kan finna något passande, sällskap
ibland dem. Gör ingen toalett utan särskild tillsägelse!»
Överstelöjtnanten tillslöt omsorgsfullt dörren. Men med
ett: »Jo, det skall man se!» kastade Amelie genom en
rask rörelse hatten upp på hyllan, tryckte fingret på
läppen, nickade åt sin mor och var i ett nu framme vid
bordet, där pappas saker försiktigt flyttades åt sidan för
att lämna rum åt spegeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
