Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vad — avsked? Det var mäkta brått! Nå, vart skall
han resa?»
»Han nämnde ej var han skulle stanna.»
»Hm, jag tror nästan jag gör honom en kontravisit. Han
har väl ingen titel, och jag vet icke ens vem han är, men vi
befinna oss nu på ett värdshus, där ett sådant nedlåtande
även för en man av mitt stånd icke betyder mycket.»
»Nå, men, kära du», inföll hans fru undrande, »är icke
han adelsman liksom du?»
»Adelsman», svarade överstelöjtnanten med ett visst
uttryck, »ja, så till vida att han bär ett namn, som under
Gustav III innehafts av en adlig familj och väl ännu
innehas. Men var finns denne herres familj, var äro hans
liäsonger? Ingen känner dem. Var hans gods? Ingen vet
var det ligger, åtminstone icke jag. Kortligen: vi hade
omöjligt kunnat underhålla denna bekantskap vid badet,
utan att han där uppträtt med vänner, som kunnat hjälpa
fram honom, och utom dess levat som en rik man, i
vilken händelse en titel ej betyder så mycket.
Överstelöjtnantskan log, såsom hon ofta gjorde vid
dylikt prat, men Amelie, som stod vid fönstret åt gården,
ropade hastigt: »Ja, nu är det för sent. Nu stiger han i
vagnen med lille Alfred.»
»Nå, så ger jag honom tusan!» utbrast överstelöjtnanten
och kastade en förtretad blick efter den bekväma vagnen.
io.
SVARTEBORGS-BACKEN. ANKOMSTEN
TILL STRÖMSTAD.
På gästgivaregården i Uddevalla efterfrågade
överstelöjtnanten om någon resande herre med en liten gosse
legat där över natten eller känhända ännu vore kvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
