Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beta deras bemödanden, detta särdeles vad musiken och
sången angår.
»Jo, våra damer ha icke att vänta mycket förbarmande
av dig!» inföll Wirén leende.
»Jag dömer blott efter känslan!» sade Ivar. »Med djup,
jag kunde nästan säga passionerad hängivenhet för
musiken, äger jag likväl icke den ringaste konstkännedom,
förstår knappt noter, men blåser icke desto mindre mitt
valthorn i Röstorps skogar och fröjdar mig åt dess eko . . .
Men vi komma nu helt och hållet från det egentliga ämnet.
Då Matilda fyllt sitt adertonde år, lät min patron mig
icke otydligt förstå, att han önskade en förbindelse
mellan mig och sin dotter, men så mycket jag än förut hållit
av flickan, anstod hon mig icke, sedan hon från ett gott,
oskyldigt barn blivit omskapad till en misslyckad kopia
av en modedocka. Jag besinnade likväl, såsom jag borde
göra, mina stora förbindelser till den gamla hedersmannen
och med mitt av naturen för tacksamhet känsliga sinne
var det ej svårt att övertyga mig det jag icke alldeles
borde avslå den mig visade hjärtliga välviljan. Matilda
trodde jag skulle möjligen kunna rättas genom en
förståndig ledning, och som jag aldrig trots mitt hjärtas
längtan efter en ömmare känsla, funnit något föremål,
som ingivit mig en sådan, ansåg jag att, om man endast
kunde hava aktning och vänskap för sin hustru, man
borde finna sig belåten.
I följd härav yttrade jag öppet till min gamla patron
att denna sak, efter min tanke, ännu borde vila något.
Vi borde först se huru Matildas och mitt lynne
överensstämde, och i den händelse de framledes bättre skulle
svara mot varandra, ville jag tacksamt mottaga det sista
och största provet av hans förtroende.
Gubben insåg rätt väl, att Matildas brist på huslighet
förnämligast misshagade mig, och då hon, såsom jag
redan nämnt, var av ett naturligt milt lynne, fogade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
