- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
105

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»På Tor, det säger mamma! Det är väl dock annat
att sitta på ett ångfartyg och tala med vem som tilltalar
en, än att hemma hos sig själv taga mot någon.»

»Man skulle tro, att Amelie aldrig sett främmande
förr!» sade överstelöjtnantskan i lätt förebrående ton och
skickade därvid en betydelsefull blick från gossen till
sin dotter. Fru Dressen erinrade sig det gamla ordspråket
att »små grytor hava också öron». Och hon hade rätt, ty
Alfred såg helt vänligt på Amelie och sade: »Var inte rädd
du, Ammi! Jag skall vara hos dig, och nu kommer snart
pappa också.»

»Ja, det är just det jag vet!» tänkte Amelie, men log
likväl åt gossens misstag, belåten att han ej annorlunda
fattat meningen. Fru Dressen hade nu tillknutit både
möss- och hattband. Amelie hjälpte på henne kappan,
och sålunda, med det lilla klädbyltet under armen, gav
överstelöjtnantskan sig åstad. På bron mötte hon
Borgen-stjerna, som utbad sig att »få göra hennes nåd sällskap
ett stycke» och därunder framställde sin anhållan, att
herrskapet Dressen ville deltaga i ett litet fiskparti för
aftonen. Sällskapet skulle utgöras endast av assessor
Wirén med fru, baron Lindsköld och kammarjunkaren
von Gösse.

Överstelöjtnantskan tackade förbindligt för herr
Borgenst jernas artighet och hoppades, att hennes man icke
uppgjort något, som kunde hindra dem. Hon yttrade
därefter sin tillfredsställelse att få vara i sällskap med
ett så utmärkt intagande fruntimmer som fru Wirén,
försäkrade att hon aldrig sett skönare kvinna, men
beklagade endast, att hon var så oändligt tyst. »För min del»,
tilläde fru Dressen småleende, »är jag icke mycket
språk-sam — likväl överträffas jag vida av fru Wirén i konsten
att tiga.»

Man var nu vid hörnet av Långgatan, och
Borgenst j erna rekommenderade sig för att »med hennes nåds

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free