Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människorna ha det. Det är minsann ingen småsak att
gå en sådan väg som ända till Norrsidan för den, som bor
nära badhuset. Nå, herre gud, folk bor som man har råd
till, och himlen vete bäst var det herrskapet fått medel
till en badresa! Men grevinnan, min vän, som jag nyss
nämnde, har anförtrott mig — ehuru hon, helt naturligt
för en dam av hennes stånd, icke vill det skall bliva
bekant, att hon har någon notis om knapadelns
angelägenheter — att en bekant omtalat det överstelöjtnanten
upplånat den erforderliga summan på sin jordlapp, vilken
just icke lärer vara betydlig. Ack, det är fasligt, min bäste
assessor, att världslig flärd och villa så skola betaga
människor! Han är annars ingen dum och overserad karl, den
där von Dressen. Men hans fruntimmer, gud hjälpe oss
för sådana varelser! Det synes att de icke varit mycket
med. Grevinnan har likväl varit så nådig och tillåtit mig
att låta dem hoppas, att hon bjuder dem till någon av
sina soaréer. I förtroende oss emellan kan jag väl säga, att
jag lagt mig ut för saken, ty det är så roligt att kunna
hjälpa sin nästa i vår tid, då endast myntet talar. Men
apropos om tid, så i politiskt förhållande vill jag. . .»
»Om förlåtelse, min nådiga, där går doktorn över
torget! Jag måste ha reda på honom — ursäkta . . .» Och
innan mamsell Nyqvist hunnit slå sina smala fingrar
fastare om Wiréns arm, var han försvunnen.
»Herr assessor, herr assessor, vänta ett ögonblick, säg
mig åtminstone om ni läst i dag fortsättningen av
artikeln till. . . Gud, vilken oborstad människa! Jag hade
just ärnat erbjuda mig att presentera honom och hans
förstenade hustru hos grevinnan, men de skola slippa det,
min själ» . . .
I Borgenstjernas kabinett låg Alfred i brinnande feber
och klagade över sitt huvud och sitt bröst. Stum satt
fadern vid hans bädd och höll den lilla handen sluten i
sin. Mörka aningar om en stundande smärta lågo tungt
9 Skjutsgossen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
