Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Scotts Ivanhoe tråkig! Jag ärnar snart ta till den tredje
gången.»
»Gärna för mig!» utbrast Mina skrattande. »Men jag
har förargelse nog ändå av vår egen svinaherde och våra
egna svin, utan att jag behöver läsa om något sådant där
i böcker. Nej, om jag skall läsa, så skall det vara något,
som är rörande och intressant och ej så där plumpt. Pappa
säger, att det låter obildat att säga svin, utan
’fyrfo-tingarna’ bör det heta. Nå, det gjorde då ingenting, om
de visade sig så där obildade i tryck, bara själva historien
vore vacker och så beskaffad, att en kunde längta efter
att se hur det går till slutet. Men Lamm, skall jag säga
dig, har två mycket angenäma böcker: tre delar av ’Celina
eller det hemlighetsfulla barnet’, som är ofantligt bra,
och en som innehåller täcka visor. Dem roa vi oss med
ibland, för Lamm sjunger utmärkt väl, som du nog hört
av hans röst, när han mässar. Men dina böcker, kära
Amelie, dem lägger vi bort igen. Mitt tålamod brast väl
elva gånger innan vi hann till slutet av första kapitlet,
och det andra ville jag ej fresta på.»
»Nå, det kunde vara nog!» sade Amelie, medan hon
varsamt gick fram på gångstigen, där daggen redan
började falla . . . »Men se, vilken härlig afton... Så skönt
solen går ned bortom berget, och så höga träden synas
bland skuggorna — ack, vi bo just i en härlig trakt!
Snart komma vi till sjön . . . vad det skall bli präktigt
att se strålarna spegla sig i böljorna ... En sådan
solnedgång om hösten, när vi ha så litet glatt i naturen att
fröjda oss åt, är riktigt en njutning . . . Låt oss stanna
litet!»
»Nej, herre gud, vad är detta här nu att se på?» sade
Mina och klev behändigt över stättan vid den höga
gärdesgården. »Solen kan en ju få se var dag, och det
är bättre att vi skynda oss, ty annars blir det mörkt,
innan vi komma var och en hem till sitt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
