Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt vatten? Han får icke fiska bort vår lilla täcka Amelie
— då går jag honom bestämt i vägen. Lova mig (det skall
lilla fröken nödvändigt göra, innan vi träda in i
sällskapsrummet) att han får korgen, ty, på min ära, bleve jag
icke förtvivlad, om kammarjunkaren vunne en lycka, den
troligen flera eftersträva.»
Amelie log glatt och svarade öppet: »Topp, herr baron,
här är min hand på, att jag aldrig blir fru von Gösse!»
Nu var den första dosisen given, som assessorn och
baronen tillagat åt deras gode vän överstelöjtnanten,
och tydligt hade den icke förfelat sin åsyftade verkan, ty
i en hast inträngde så många nya myror i
överstelöjtnantens huvud, att maderan, portvinet, arracken och det
destillerade brännvinet helt och hållet upplöstes i
dun-ster, och blott en sak stod tydligt klar: vissheten att icke
ännu ha givit von Gösse något bestämt svar. Denna tanke
beledsagades med ett mellan läpparna svävande: »Som
vanligt har jag givit mig tid att pröva! Baronens tal. . .
hm . . . Han hade alltid mycket attachemang för flickan.»
»Hennes nåd lilla», sade den outtröttliga Mina och drog
fru Dressen i klänningen, »nu är kappsläden förspänd.
Jag har avtalat allt med min Lamm; han reser i
ögonblicket och för hit bolstret, täcke, dynor och brännvin.
Men hur ska’ vi göra med vinet? Kammarjunkarens
betjänt har sagt i köket, att hans herre har med sig två
lådor med alla slags drickes varor, punsch och viner —
kunde en inte låna av det? Överstelöjtnanten tar nog hem
mera sedan.»
»Nej, nej, snälla du, vinet få vi vara utan. Men för
allt det andra kan jag ej till fyllest tacka dig och även
magistern, som reser hem för vårt trångmål. Allt det lilla,
som finns i vårt hus, står till återtjänst på din hedersdag,
söta Mina!»
Mina nickade fryntligt och flög ut. Då magister Lamm
redan satt i släden och lät hästen sakta gå framåt, stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
