Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Överstelöjtnanten fann sig så flat och förnärmad av
detta baronens sätt att bete sig efter yttranden, vilka i
överstelöjtnantens tanke varit för mycket påtagliga att
kunna gälla som tillfälliga, att han med stolt och avmätt
köld besvarade baron Lindskölds hjärtliga avskedsord.
När vagnen slutligen rullade bort, var
överstelöjtnanten olyckligare än någonsin. Han hade till ingen nytta
givit en supé ur sitt magra visthus och ur sin sparsamt
försedda lada under en hel vecka furagerat främmande
hästar, allt för en osalig villa, som till den grad bländat
hans ögon, att han släppt det säkra ur handen för att
fånga det osäkra. Och det värsta var kanske, åtminstone
det för ögonblicket känbaraste, att han ej kunde
utgjuta sin galla på hustrun, icke njuta av trösten att som
vanligt giva henne skulden. Denna utväg var tyvärr
stängd, emedan hon icke allenast givit efter i sin
obenägenhet för partiet med von Gösse, utan till och med
gjort sin man uppmärksam på, att han måhända
missförstod baronens ord och mening.
Pris vare kvinnans fintliga förslagenhet! Den gången
hade den tysta, kloka fru von Dressen räddat sig undan
en störtsjö av förebråelser. Hon gladdes ock inom sig.
»Jag ger alltsammans . . .» Och härvid uttalade
överstelöjtnanten en riktig kärned. »Jag vill bli fördömd, om
jag i all evighet lägger två strån i kors för att få henne
gift. Må hon nu se sig om bäst hon vill — men hit till
det avlägsna Tunefors lärer aldrig någon friare komma.
Och vänta skall ni få på förslaget till någon ny badresa!
Den hederliga von Gösse, han hade min själ förtjänt
att bemötas på annat sätt! Men nu är det förbi. . . och
hon dör, tyvärr som gammal jungfru.»
Amelie själv var långt ifrån att dela pappas missmod.
Hon tänkte vissligen: »I världen finnas många män, och
hittar ingen, som jag vill ha, vägen hit, så lever jag väl
ändå . . . Låt se — det är ju många saker, varmed ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
