- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
251

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

belåten och att hon, å sin sida, gjorde allt för att
rättfärdiga de förpliktelser, dem hon iklätt sig. Uppfyllde
hon icke utan motsägelser allt vad han begärde, teg hon
icke, när han utbrast i häftiga ord, skötte hon ej hans
hushåll med ordentlighet och förfärdigade hon ej de
vackraste broderier till hans namns- och födelsedagar?
Dessutom såg hon aldrig på andra män och besvarade knappt
andras tilltal än deras, som hennes make särskilt
rekommenderat åt hennes artighet som värdinna.

Vad kunde då fattas? Ingenting. Därom var Virginia
övertygad, emedan hon aldrig gjort sig själv den frågan
om hon kunde vara annorlunda eller, ifall hon vore det,
om denna förändring kunde befordra hennes makes
trevnad och sällhet.

Det var under andra förhållanden hon skulle lära känna
sig själv och återfinna detta jag, vars hemligaste vinklar
hittills för henne själv varit främmande.

Vid badet i Strömstad såg hon i Borgenstjerna den
förste man, som hos henne väckt något slags deltagande.
Men långt ifrån att överlämna sig åt den känsla av
sympati, som hans dystra, sorgbundna väsende framkallade,
var hon mot honom, om möjligt, ännu stelare än mot
andra. Anade hon faran, eller var det endast instinkt att
undfly den?

Från badet inbjöds Borgenstjerna av sin vän att göra
dem sällskap hem, och Virginia fick således tillfälle att
dagligen se den, i vars närvaro hon erfor ett hemligt,
underbart nöje. Ofta, då assessorns ämbetsgöromål
kvar-höllo honom i hans arbetsrum, satt Borgenstjerna i
soffan mitt emot Virginia, och icke sällan försjönk han i en
djup, beundrande åskådning av hennes orörliga gestalt.
Men vid hennes minsta rörelse erfor han en smärtsam
känsla, ty han led av föreställningen, att denna varelse,
som utövade ett så eget, hemlighetsfullt intryck på
honom, varken vore död eller levande. Han satt stundom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free