Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Virginia teg, men ifrån denna stund föreföll det henne
som om den fläck, vilken brände i hennes hjärta,
återspeglats på hennes panna . . .
Borgenstjerna reste. Hon blev sig åter lik. Men det
var hans första, redan anförda brev förbehållet att väcka
henne ur den halvdomning, varuti hon så länge levat, ett
jämförelsevis lyckligt liv mot det hon sedan började. Hon
visste nu och insåg klart, att hon förfelat sin föresats att
göra sin make lycklig, förfelat nästan hela sin tillvarelse.
Hon kände med rysande smärta vad som fattades henne,
kände också, att den ende, som möjligen kunnat rädda
henne, avskydde hennes sällskap och ville icke ens
besöka sin vän för att slippa se denna varelse, vars blotta
åsyn så kylande inverkade på honom, att han icke
allenast beklagade den man, som fäst sitt öde vid hennes,
utan även lät det husliga liv, han hos dem haft för sina
ögon, tillbakahålla sig från sin föresats att åter inträda
i äktenskap.
Detta var hårt och mer än tillräckligt att nära nog
tillintetgöra ett kvinnohjärta, som egentligen icke visste
på vad grund det vilade. Men Virginias förmåga var
ännu icke prövad. Om hon under första ögonblicken
fullkomligt hängav sig åt den rörelse, hon erfor, vaknade
i de följande en ny anda inom henne, och hon beslöt att
hädanefter för sin make bli ett annat väsende.
I denna själ, om vilken man kanske kunde säga, att
den nu först börjat att egentligen leva, saknades icke
kraft. Men fullkomligt lämnad åt sig själv, drev hon
omkring på detta obekanta hav, icke olik en seglare, vilken
beslutit att så vitt som möjligt styra rakt till målet, men,
utan kunskap om de dolda skär och bankar, som ligga
i hans väg, strandar genom sin egen okunnighet.
Virginias mål var att uppfylla en öm makas plats. Hon
ville bliva allt för den man, för vilken hon hittills varit
så litet — ja, hon ville ersätta honom varje tanke och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
