Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tenskapsbrott. Hennes högre och ädlare varelses
förnedring kan hon ej anse mindre värd att begråta.
Att ha förlorat sin makes aktning, att ha förlorat
aktningen för sig själv, att ej mera äga ett stöd i den
övertygelsen: »Han skall aldrig känna min usla svaghet, ty
mitt oupphörliga bemödande skall bliva att gälda vad
jag brutit» — är bittert, kränkande, rysligt, rysligast
dock, att ej ha mod och förtroende nog till den förorättade
maken att för honom bikta och i hans styrka söka en
tröst mot egen kraftlöshet.
Få män torde också vara skickliga för ett sådant
förtroende. Man kan likväl hoppas, att deras antal skulle
vara större, om ej hustrurna vid de vådliga symtomerna
i dylika farligheter så ofta begagnade sig av list, för
vilken de vanligen själva bliva offer. Säkert finnas dock
män, som med förstånd och varsamhet skulle återföra
en darrande, ångerfull hustru, vilken, i förlitande på
honom, med öppet förtroende lade sitt hjärta intill hans.
Virginia vågade ej detta. Hon kände ej fullkomligt sin
man, och hon trodde sig skola blygas till döds, om
bekännelsen av hennes svaghet skulle komma över hennes
läppar. Hon var dessutom ännu för stolt att inför någon
annan än Gud och sitt eget hjärtas domstol uttala ordet
»skyldig». Men hon led därför icke mindre och kände ej
mindre bittert det kvalfulla ögonblick, som nalkades. . .
Nu hörde hon Wiréns röst, hörde Ifonom ångestfullt
ropa: »Virginia, Virginia!» och hon ville svara, men det
förekom henne som om en osynlig hand tilltryckt hennes
läppar. Det var blott den kroppsliga förstelningen, som
orsakade musklernas spänning. Om ett dödsskri ljudit
i hennes öra, hade hon likväl ej kunnat röra läpparna
eller resa sig.
Men snart öppnades dörren, och Wirén instörtade.
»Store gud, Virginia, vad gör du här?» Hon svarade
icke. Hon bemödade sig att stiga upp, men fåfängt. Den
17 Skjutsgossen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
