Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ne-nej, jag vet bättre vad min frid tillhör! Lamm företar
sig inte det minsta utan att rådfråga mig och han
upphör aldrig att prisa dens flit och förstånd, som bereder
honom all hans trevnad och lycka. Jag vill just undra vad
de där karlstackrarna vore utan oss! Vi finge se det, om
vi en dag lämnade dem ensamma i kök och skafferier —
de skulle just ta sig väl ut där . . . Nej, Amelie, var ej ett
barn, utan för med dig förstånd och rådighet i
brudstolen! Låt sådana hustrur fjäsa för männen som icke duga
till annat, men inte bör någon kvinna göra det, vilken
liksom du och jag kan sköta huset så att varje smula
frö-kovrar sig under ens händer och blir en välsignelse för
alla. Nej, Amelie, nej säger jag dig — en sådan hustru
har inte allenast lov, hon har rättighet att föra sitt huvud
så högt som hennes man . . . Och vad jag nu av fullaste
hjärta sagt, det tänker jag till min död, och gud ske lov,
att Lamm är som han är!»
»Och gud ske lov, att Ivar är som han är!» inföll
Amelie skämtande. »Vi ha båda anledning att vara nöjda . . .
Men söta du, vad är det för en elegant vagn? Ingen här i
trakten har en sådan . . . Nå, sannerligen är den icke
alldeles tom — vad kan det betyda?»
»Se, din fästman kommer ut på gården — tänk om
det vore hans! Jo, minsann, finge inte ’hennes nåd’ då
en vagn att åka i, som dugde.»
Amelie kunde ej hindra att vid denna icke osannolika
anmärkning en glädjerodnad göt sig över hennes ansikte.
Hon hade nog tyckt, ehuru hon aldrig fällt minsta ord
därom, att Borgenst jer nas gamla vagn icke var någonting
mindre än prydlig att hemföra en ung fru uti. Men till
en sådan, som nu stod på gården, hade hon ej vågat
sträcka sina önskningar.
»Ack, vad du pratar!» sade hon till Mina. »Kan du
tänka ...»
Steg på trappan hämmade slutmeningen. Det var Bor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
