Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tordes ej se upp på den man, vars röst ännu skakade
henne.
Efter någon tystnad höjde överstelöjtnanten sitt
huvud, synbart strävande efter förmågan att tala. »Mitt
herrskap», sade han slutligen i en ton, vars osäkerhet gav ett
återljud av den våldsamt kvävda storm, som rörde sig
i hans inre och lät orden endast halvt begripliga
framtränga till hans åhörare, »jag inser, att här är fråga om en
djup, ja grov förolämpning. År det först i dag det
tillkommit Borgenstjerna att underrätta mig om sitt uppsåt?
Jag hemställer till vars och en rättskänsla, om det icke
varit hans ovillkorliga plikt, innan han som hustru
hemförde en flicka av gammal och ädel familj, att lämna mig,
hennes far, jämte tillkännagivandet av sitt förehavande,
frihet att under sådana omständigheter förkasta hans
anbud såsom det utan tvivel förtjänat?»
»Visserligen hade detta under andra förhållanden varit
sträng plikt», svarade Ivar, »men nu var frågan att få
en gammal fordran indriven. Jag hade fast beslutit att
på ett eller annat sätt hämnas, ty piskslängarna brände
skjutsgossen tills skymfen var avtvådd i ett nytt namn.
Jag kallar mig hädanefter Borg, och om svärfar vill anse
vår ömsesidiga skuld till varandra på detta sätt betald
och kvitterad, så låt oss på nytt fylla glasen och dricka
en hjärtlig skål för trofast vänskap och frändskap genom
livet!»
•Överstelöjtnanten insåg nu, att Borgenstjerna från
deras första möte på ångfartyget känt igen honom, och han
trodde, ehuru orätt, att en viss plan legat i denna önskan
att förena sitt borgerliga namn med det von Dressenska.
Detta uppretade honom i ännu högre grad. Han ansåg
sig icke allenast skymfad, utan både sig själv och sin
dotter bedragna på bevekelsegrunden för
Borgenstjernås frieri, och med kall stolthet avböjde han
försonings-skålen, i det han, visande på Amelie, yttrade: »Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
