Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förtjusf lemnade Wiliam platsen och lät ej något vidare
hindra sig från att slå sig ner bland flickorna. Dock var
det liksom ett band på hans tunga, hvarföre han började
med att bese deras på bordet liggande arbeten.
Fröken Marie Louise broderade ett par manschetter,
hvilka allmänt beundrades.
»Jag förstår ej hur du kan sy på något så fint vid
ljus!» sade en af hennes närmare bekanta. »Jag tycker att
dina ögon skulle ha lidit vid ditt skrifvande och dina
mönsterritningar?»
»Åh, jag kan icke säga — broderiet kostar i längden
mera på.»
»Har du mycket att skrifva nu for närvarande.»
»Intet för ögonblicket.»
Wiliams blod kom i hastigare omlopp. Skulle detta vara
yttradt för att låta honom, som ej vidare efterhört resultatet
af sin första fråga, veta, att hans begäran kunde villfaras?
Möjligtvis.’ Men säkerligen vore det fullkomligt opassande
att här nämna något. Ett ämne måste emellertid upptagas.
Dock var det med största möda han förmådde öfvervinna
den blyghet, som i dag besvärade honom.
»Fröken har nyligen återvändt från en resa?»
»Blott en utflygt till några bekanta. Och under tiden
har vår lilla societet fått en ny medlem?»
Wiliam bugade sig. Men den blick, han dervid
väntade att få uppfånga ur frökens ögon, halkade förbi honom:
han tyckte sig hafva varsnat skymten af ett det skönaste
stjernskott från den mörkblå grunden, men det måtte ’ha
varit en villa, ty likgiltigt blickade Marie Louise åter ned
på sitt arbete.
Hennes trådnystan rullade — utan tillhjelp af något
koketteri — ned på golfvet, och Wiliam var, då han skulle
upptaga det, nära att krossa sin panna mot en lika
tjenst-aktig ung handlandes. Slutligen fick han likväl öfverlemna
henne nystanet.
»Sådant litet odygdigt ting!» sade fröken under tack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
