Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ingeniörn.»
»Jaså, han tyckte icke att mina ljus kunde gå an!»
Och långt före Kalle var gumman Utter sjelf uppför trappan
till öfvervåningen, der Wiliam gick fram och åter, ordnande
allt på det utsöktaste.
»Min lille ingeniör, hvad vill det här säga? Har han
köpt vaxljus till lampettema — min sann om jag det velat,
ty icke ens borgmästarns har haft vaxljus, utom i fjor, när
de gjorde bröllop åt äldsta dottern. Och jag skall säga min
lille ingeniör att jag icke skulle tycka om, i fall de sade,
att gumman Utter blifvit högfärdig på gamla dagar.»
»Min bästa fru rådmanska .... Men tillåt mig att
med årets sista dag få bortlägga alla titlar, så att jag, som
blifvit af herrskapet bemött 6om en son och icke som en
hyresgäst, hädanefter får begagna den förtroligare
benämningen af moster och farbror!»
»Tack, tack, det var ett godt påhitt!» småmyste
rådmanskan nigande. »Jag säger väl min lille ingeniör jag
ändå i bland.» Och här fick gumman ett stort famntag,
hvilket hon moderligt återgaf. »Men nu, din skälm»,
återtog hon, »skall du göra mig reda för vaxljusen — tänk
aldrig på att blanda bort korten!»
»Långt derifrån! Jag ärnade just nyss förklara mig, när
jag fick en ljusare idé. Det är blott en liten artighet mot
de på långbrädet sittande damerna, för att skydda deras
toaletter från talgdropp. Och jag hade velat bestyra om
denna lilla öfverraskning utan moster Gretas vetskap, ty efter
som mina rum få vara med på kalaset, så har jag ju en
liten del i festens upplysning.»
»Ha dina välsignade vaxljus då!» svarade gumman
öfvervunnen. »Jag vet ändå för hvars skull talgljusen icke
äro goda nog, fast hon, stackars liten, skulle vara glad att
alltid ha sådana.»
Wiliam blef röd som tulpanblomman, hvars stängel
han sökte gifva ett bättre stöd, men tog sitt parti att ej
låtsa höra mosters pik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
