Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skapet, kom nu in i salen, och då han genast märkte Marie
Louise, hvilken rådmanskan sjelf uppfört från andra trappan,
blef det intryck, hon i dag gjorde på honom, så starkt, att
det var honom svårt att dölja detta intryck under formen
af brukets och höflighetens tvång. Ur stånd att för
ögonblicket tilltala henne, bugade han sig blott på afstånd, en
oartighet, den Marie Louise just illa upptog, emedan den
unga prestfrun spetsigt yttrade: »Jag tror min sann att ingeniör
Wiliamsson icke känner igen fröken Marie Louise i hennes
granna toilett!»
För ett par sekunder förmådde denna elaka anmärkning
jaga blodet från Marie Louises kinder. Wiliam såg verkan,
utan att ana orsaken, och då han trodde, att de sagda orden
haft afseende på honom, ökade detta ännu mer hans^
förlägenhet. Han ville tvinga sig att gå fram, han insåg det
löjliga i att icke göra det, men fåfängt: han förmådde det
ej och kom i stället, utan att ha någon egentlig rfeda på
hvad han gjorde, att börja samtala med ett fruntimmer,
som han knappt kände.
Men hastigt midt under starkaste farten af sin vågiga
konversation, hvilken, att säga sanningen, icke litet
förvånade den gamla damen, som deruti blifvit indragen, flög
Wiliam upp — ty rådmannen hartsade stråken, en signal
till valsen .. . Ack och ve, var det nu åter för sent?
Vår ingeniör flög rakt genom salen. Han visste hvar
Marie Louise satt. Se på henne kunde han likväl icke nu,
då han kanske redan förnärmat henne genom sitt
besynnerliga helsningssätt. Han åtnöjde sig derför att med
nedslagen blick yttra: »Får jag den äran att utbedja mig första
valsen?»
»Tackar ödmjukast, mycket gerna!» svarade en helt
annan röst än Marie Louises, och då Wiliam häftigt såg
upp, befann han sig ansigte mot ansigte med den unga
prestfrun. Marie Louise satt bredvid, men låtsade ej se
ingeniören, som emellertid med förtviflan, fastän för sent,
märkte faran af att uppbjuda en dam utan att se på henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
