- Project Runeberg -  Vindskuporna /
60

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

möjligt, att fröken icke fann till hvilken mina ord skulle
rig-tas, fast sjelfva bugningen genom mina drömmerier kom två
tiljor för högt upp?

»Nej», svarade Marie Louise, under det de till sammans
gingo öfver golfvet till salens öfre ända, der hon tog plats,
»jag anade ej att herr ingeniörn icke gick rätt.»

»Då måste mitt beteende», yttrade Wiliam med
tonvigt, » ha förekommit fröken mer än blott löjligt!»

»Hvarken löjligt eller något annat — jag har deri icke
sett det minsta att fästa uppmärksamhet vid.»

»I det fallet» — Wiliam bugade sig med blossande
kinder — »får jag be fröken ursäkta min kanske allt för
dristiga slutsats: straffet blir förmodligen som sist, att alla
frökens valser äro upptagna! Äro de icke?*

»Jo, verkligen!»

»Och någon fransäs såsom ersättning kommer
naturligtvis icke i fråga?»

»Det skulle vara föga grannlaga af mig att bjuda
ingeniörn en ersättning, der ingen förlust blifvit gjord.
Dessutom ...»

»Dessutom?»

». . . tror jag att äfven de äro bortlofvade.»

»Tror», upprepade Wiliam och fäste sin blick på Marie
Louise med ett allvar, som kom hennes kind att glöda. Då
han i det samma gick; hade hon önskat att ropa honom
till baka, men — det passade ju ej.

Längre fram på aftonen, då den första cirklade
ordningen gifvit med sig och dessutom danssalen gjorde värmen
odräglig, började fruntimren, anförda af sin goda värdinna,
att företaga täta utvandringar till de begge smårummen,
hvilka slutligen så föllo i smaken, att der bildades kotterier
i hvarje hörn.

Den täcka vindskupan, hvilken i dag med alla sina
lummiga växter stod grön som en löfsal, vann blott till
en del bifall. Den vär visserligen ganska smakfullt anordnad,
men hade dock ett fel och detta ganska stort: ty alld^nstnnd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free