Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, mamma, jag hade dem redan förut!» svarade
Marie Louise och böjde rodnande hufvudet öfver modems
axel. »Men i alla fall stadgades de i kyrkan, och såsom
jag hoppas, för alltid».....
Under det mor och dotter så meddelade sig med hvar
andra, gaf Wiliam sina order åt den unga gästgifverskan på
Aby; och fullkomligt öfvertygad att allt, som kunde göras
för beqvämlighet och nöje, nu var uträttadt, satt han klockan
två i släden och beräknade just som bäst hur lång tid han
hade öfrig för sin toalett, då icke långt från staden en öppen
rack kom ilande mot honom. Han höll in sin häst, på
samma gång som kusken för andra åkdonet tycktes erhålla
samma befallning, och i en sekund var Wiliam ur släden
och framme vid dörren till racken.
»Fröken Marie Louise!» utbrast han, nära andlös af
häpnad.
»Min bäste ingeniör Wiliamsson», svarade Marie Louise
med en förtroli&het i tonen, den hon aldrig förut begagnat,
»blif icke ledsen på mig —- jag rår icke för detta, nej,
sannerligen jag det gör... Men jag ser, att herr ingeniörn
är färdig att döma mig ohörd.»
»Gud förbjude, att jag skulle döma någon ohörd, och
allra minst den, af hvilken jag sjelf först och sist önskar
bli val bedömd! Men säg ändå, i himlens namn, hur detta
hänger till sammans?»
»Jo — för en timme sedan, då racken inkom, fick jag
en biljett från friherrinnan på Segerstad. Hon» ...
»Fröken Marie Louise», inföll Wiliam med bönfallande
blick, »jag kan, jag vågar icke nu säga hvilket förfärligt,
obehagligt intryck det gör på mig, att ett bud, en biljett från lika godt
hvilken, skall så fort bortblåsa minnet af ett löfte, som jag
redan erhållit... Men ännu är det ej för sent att ändra:
vänd till baka — för mig beror så mycket, mycket på
denna godtet.»
»Det går ej an, och herr ingeniöm kan ej vilja, att jag
skall bjottställa mig för. åtlöje — är det icke så?»
Vindékwpoma, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
