- Project Runeberg -  Vindskuporna /
83

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tro att jag plågats nog — säg, säg fort, kan jag hoppas, att
Marie Louise icke försmår mig?»

Marie Louise darrade så starkt, att hon för ett
ögonblick var ur stånd att tala, och i hennes blick, i hennes
väsende låg ett språk så mägtigt tolkande hvad som föregick
inom hennes hjerta, att Wiliams djerfhet åtminstone var
ursäktlig, då han, fattad af hoppets hänryckning, lät sin arm
famna hennes lif för att så draga henne till sitt bröst och
bespara henne bekännelsen.

Men det var just denna rörelse, som väckte Marie Louises
hela ångest för ögonblickets omätliga vigt. Detta ögonblick,
som, en gång förgånget, aldrig med tårar eller ånger kunde
återköpas, var för stort att så hastigt förslösas: det gälde
ju ett helt lif! Hon ryste, hon bäfvade — hon hade ej
öfverlagt nog. Nästan omildt bortsköt hon Wiliam.

»Marie Louise!» var hans enda ord, men hans blick
uttalade en förebråelse, den hon ej kunde uthärda. Hon
sänkte sitt öga och lutade hufvudet i handen.

Några sekunder förgingo under pinsam tystnad.

»Jag har ej ännu haft tillräcklig tid!» stammade hon
under tyngden af sin egen förvirring.

»Huru mycken tid behöfs då ännu?» frågade Wiliam
med ansträngning att synas lugn. »Jag kan endast dröja
hemma två dagar, och jag hade vågat drömma om, att de
skulle tillbringas ljufvare.»

»Gif mig.. . gif mig rådrum till i morgon afton!»

»Således till sista ögonblicket! Ack, Marie Louise, detta
är icke rätt.. . Men jag underkastar mig likväl. Måtte det
åtminstone då icke finnas några undanflykter!»

»Nej, nej, i morgon har jag bestämt mig.»

På vakt stocl den hederliga rådmanskan, passande på
ögonblicket, när hennes lille ingeniör skulle komma till baka.
Hon begrep så väl »hvar», efter hennes eget uttryck, »haren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free