- Project Runeberg -  Vindskuporna /
93

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

affär — tänk, om detta parti varit oåterkalleligt, innan den
briljanta omkastningen i din lycka egde rum!»

»Det var himlens straff, men ingen god skickelse, att
det gick bakvändt!» sade Marie Louise.

»Bakvändt — hvilket eget uttryck! Jag ser ej annat
än att det gått rättfram hela tiden.»

»Ack, nej, om Wiliam gjort sitt anbud tre månader
senare eller Malkolm sitt testamente tre månader förut, så
hade nu allt varit annorlunda.»

»Ah, är det ej annat än en förblandning af
tidräkningen du åstundar, så finner du tvifvelsutan någon beredvillig
hjelpare — ingenting är lättare.»

»Ingenting är svårare i de föfhållanden vi ombytt!
Wiliam skall aldrig uppsöka mig.»

»Det skulle jag anse för ganska lyckligt, men icke mer
än hans pligt — ty egarinnan af Malkolmsnäs blir ändå en
frukt, som hänger nog högt för honom.»

»Säg icke det, Charlotte! Jag glömmer icke, att han
ansåg den utfattiga fröken i vindskupan för det
önskvärdaste parti.»

»För honom var det väl äfven så, tror jag, hvilket
säkrast bevisas deraf, att den fattiga fröken försmådde honom.»

»Men den rika — det måste jag säga dig öppet —
skulle icke göra det, i fall han ansåg henne värdig att
godt-göra hvad den förra brutit.»

»Detta är verkligen alltför löjligt!» sade friherrinnan
med en otålig rörelse på sitt vackra hufvud. »Det fattas
blott, att du någon af dagarne friar sjelf.»

Marie Louise rodnade intill hårfästet. »Skulle jag fria
sjelf?» sade hon förnärmad. »Väl kan jag säga dig mina
innersta tankar om en sak, som aldrig lärer komma i fråga,
men derföre bör du ej tro, att jag en enda sekund skulle
kunna förmå mig att glömma mitt köns blygsamhet och min
egen värdighet.»

»Nu känner jag igen min ädelt stolta Marie Louise.
Du verkligen litet skrämde mig! Med din karakter följa ibland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free