Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro så artiga, att de personligen eller skriftligen söka upp
dig, hvarhelst du fins.»
»Visserligen — men landet vid denna tid? Om du
blott önskar resa, så låt oss göra en längre utflygt,
hvilket äfven skulle anstå ett nygift par i våra vilkor. Vi
kunna aldrig komma mera lagom till Stockholms nöjen —
ah, hvilken triumf det vore för mig att föra ut en sådan
hustru ... Du ler, min älskade, jag ser på ‘dig, att du
icke blefve likgiltig för det bifall, som du der,J0^tan
öfver-allt, skulle vinna.»
»Nej, du misstar dig, bäste Wallden — detsvär ej
der-åt jag log. Det slags lycka, du förespeglar mig. och som
visserligen för en qvinna icke är utan sin retande sida,
hinner jag nog en annan vinter. Men jag har så ofta hört
dig falla i hänförelse öfver det himmelska i den så
kallade smekmånaden, att jag icke trodde det du så snart
ville lemna himlen för jorden. I motsats till hvad du sagt,
erinrar jag dig, att en mängd nygifta par resa åt landet* för
att i ensligheten rätt njuta af behaget att ega hvar andras
sällskap ostördt. Först längre fram bilda de sin umgänges^
krets och eftersträfva bullrande nöjen.»
Det var med ett till hälften ironiskt, till hälften
behag-sjukt småleende som vår unga nåd framförde dessa ord,
hvilka mot vanan åtföljdes af en liten smekning.
»Det blir väl som du vill då, nu och alltid, du
o^at-ståndliga!» svarade han öfvervunnen. »Men ett vill jagjabe
dig, nemligen att du icke misstycker det jag inbjuder ett
par kamrater, gamla goda vänner, som med sin trefliga
närvaro skola förhöja njutningen af vår husliga lycka.»
»Sådana inbjudningar för en längre tid», sade Marie
Louise, »äro visserligen icke alldeles i min smak, men ...»
»Men, min vän, de brukas i alla förnäma hus på
landet. När man lemnar staden, inviterar man sällskap med
sig — derom kan du läsa», fortfor han småleende, »i våra
trefliga engelska romaner, till och med i de svenska, och
framför allt i sjelfva verkligheten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
