Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag atår ej l&ngre uppå tå —
Når gud mig ögon har förlänat.
Så rill jag se med dem också.
W. v. Brann.
Dagen efter detta samtal gjorde herrskapet på
Malkolmsnäs sina första visiter.
Marie Louises toalett var beräknad att väcka beundran.
Hennes sätt — då hon så ville — af den utmärktaste elegans
och det finaste behag, kunde icke förfela att, äfven på denna
hennes första rätt lysande dag, utöfva sin verkan. Hvad
var väl henne småstadsbornas bifall mot den aristokratiska
societetens! Den beundran, som hon också här såg sig vinna,
var likväl egentligen det minsta: det största, det mest
smickrande var den utmärkande artighet och särdeles välvilja,
hvarmed hon öfver allt mottogs. Marie Louise kände sig
lycklig, ty hennes fåfänga firade en triumf, som tillfredsstälde
henne.
Sedan man vid hemkomsten uttömt sig i anmärkningar
öfver dagens små händelser, började herrame oroligt, liksom
af en osynlig magt dragna i rockskörten, vanka fram och
åter förbi det så kärt blifna mahognybordet, hvilket ingen
bestäUsam betjent kom att lyfta fram, ty hennes nåd hade
ju yttrat till Lundstedt, som ville förrätta sitt vanliga
åliggande: »Det spelas icke i afton.»
Till ersättning uppbjöd Marie Louise hela sin förmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
