- Project Runeberg -  Vindskuporna /
142

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Marie Louise fortfor att tiga.

»Men Kronby blir ett särdeles trefligt umgänge.
Friherrinnan är väl det vackraste fruntimmer, som vi ha här på
orten — med undantag naturligtvis af hennes nåd på
Mal-kolmsnäs.»

Ständig tystnad.

»Nej, min vän, nu blir du då alltför intressant. Låt
stormen så godt bryta ut som att längre hänga i molnen
och hota! Jag har hört omtalas att med den äktenskapliga
sällheten följa vissa privilegier, kända under det humana
namnet af sparlakanslexor, och jag, stackars fan, får väl
underkasta mig den gamla lagen — se så, gör nu
processen så kort som möjligt!». Han tog en stol och satte sig
bredvid sin hustru.

»Detta skämt, hvilket du möjligtvis sjelf inser är på
origtig plats, kunde du gerna ha besparat dig! Jag har ej
haft för afeigt att fängsla din uppmärksamhet.»

»Verkligen, min tjuserska — du skulle då icke vara ond?»

»Ond!»

»Nå, stött, missnöjd, hvad du behagar — med ett ord:
du är kanske nog billig att inse det ett sådant löfte, som
du afloekade mig i går, icke var stort att räkna på?»

»Ja, jag har sett det.»

»Och i egenskap af engel — du vet att jag så gerna
tilldelar dig den — förtörnas du ej?»

»I egenskap af engel, i fall jag det vore, borde jag
kanske gråta öfver min oförmåga att inverka på dig., I
egenskap af hustru — tiger jag.»

»Och hvarför just det, hvarför tiga? Jag är nyfiken att
veta af hvad orsak du ej skulle ha något att säga?»

»Ord af allvar», svarade Marie Louise, »böra icke
utkastas förgäfves. Hvad jag talat var ju fåfängt.»

^ »Nå men, min lilla vän, anse mig då icke alldeles
förtappad, för det jag en gång dristat mig ha en egen vilja!
Dt* var så intagande der inne i salongen, då du koketterade
med ditt vad — hvarför då nu se så mörk ut?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free