Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej von Wallden: friherrinnan kunde mycket tydligt se honom
demonstrerande för sin hustru såväl i egenskap af
kurtiserande äkta man som värdig och förolämpad herskare. Men
i stället att falla i utrop af förundran och ledsnad, svarade
hon skrattande: »Min gud, min söta vän, hvad du är lycklig
— du är ju afundsvärd!»
»Du skämtar bra olägligt såsom jag tycker!» svarade
Marie Louise, till hälften stött.
»Jag skämtar alldeles icke. En hustru, som varit gift
i fulla tre månader, utan att ännu ha sett Bacchi drufkrans
kring sin mans tinningar, är verkligen att afundas; och jag
råder dig som den allra bästa vän att hvarken nu eller
framdeles låtsa om, att ditt minne sträcker sig från aftonen
till morgonen. Ser du, min bästa Marie Louise, vi hustrur
böra alltid sofva, sofva som stenar, då vår instinkt vid första
vridningen i låset säger oss, att vi icke utan fara att bli
sårade kunna vara vakna. Sof, sof, kära barn, och tacka
gud, att du ej behöfver sofva både natt och dag — tro
mig, det får mången hustru finna sig i!»
»Men», invände Marie Louise, mot sin vilja muntrad
och ur stånd att neka ett leende åt sin väns tröstegrunder,
»men, bästa Charlotte, tänk dig nu, om det är spel, som
föranledt de senare orgierna?»
»I sådant fall», återtog friherrinnan betänkligt, »kan
det knappast sägas att en hustru gjort nog genom att endast
sofva — i nödfall bör hon till och med kunna vara
skendöd. »
»Af hvad skäl då?»
»Af det skälet, att de skendöda aldrig tala och aldrig
svara, och att ord, komme de än från en serafs läppar,
alltid förblifva ord, små oting, som den, hvilken under
ögonblickets retlighet afpressar dem, kan ge hvad färg han helst
önskar och behagar.
»Nåväl, jag förstår», sade Marie Louise, »och jag vill
också försöka att sofva.»
»Men sof med grace, min vän! Kom framför allt i håg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
