Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad, i all verlden, skall du göra med pojken — låt
honom vara i rob
»Han skall naturligtvis ha eftersynb Och gifvande
barnet till leksaker några af de blommor, söm föregående
afton prydt henne, satte hon det i sitt knä, och med
huf-vudet lutadt öfver den gullockige älsklingen, frågade hon stilla:
»Skola vi nu öfverväga?»
»Så ungefär . . . Hur mycket nipper har du? Här
fins en person, som på sådana kan låna oss pengar.»
»Kan han äfven tiga?»
»Jag tror det, men hvarom icke, äro kontanterna
angelägnare än tystnaden. En liten förlägenhet på resor är
den lumpnaste bagatell i verlden och kan hända hvem
som helst.»
»Men som jag anser för en chikan utan like! Jag
vågar mig knappt se ut genom fönstret, af fruktan att alla
menniskor läsa vår förlägenhet på mitt ansigte.»
»Prata icke sådan der persilja! Du skall tvärt om visa
dig högst elegant i afton i grefvinnan A:s societet — kom i
håg, det är vår sista afton här! Vi måste ha sinnesnärvaro
nog för att i hvad trassel som helst icke genom egen oskick
lighet fästa uppmärksamheten på oss.»
»Och du tror, att jag skulle kunna gå i sällskap på en
sådan dag — omöjligt!»
»Jag tror det icke, min söta vän, jag fordrar det . . .
förstår du, Marie Louise lilla, jag fordrar/»
»Du må göra hvad du vill, men jag hvarken är, blir
eller vill bli i lynne att gå ut, förr än vi lemna våra rum
för att resa.»
»Jag beklagar denna föresats, ty i så fall gissar jag,
att ingen resa tills vidare kommer att ega rum.»
»Drif mig ej öfver den gräns af hofsamhet, jag alltid
iakttagit mot dig», bad Marie Louise under ständigt stigande
rörelse, »ty i dag — jag måste säga dig det — känner
jag mig icke böjd att ge efter!»
»Verkligen ... du förvånar mig.»
Vindskuporna. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
