Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej längre kalla
Mig lifvets nöjen.
Ej hoppets stjerna
Min pol förgyller
Med klara strålar.
E. J. Stagnelius.
Marie Louise låg vid sin mors bröst, denna outsägligt
älskande och tillgifna moder, som ansträngt hela sitt förstånd
för att rätt ’uppfylla sin pligt på den ansvarsfulla plats,
som henne blifvit anförtrodd.
Nu tycktes henne alla bekymmer, alla stunder af ångest
vara försonade, nu, då hon fått sin Marie Louise åter och
dertill hade en liten dotterson i sina armar.
»Prisad vare Gud», sade hon, »nu skola vi åtminstone
till sammans bära hvilket slag, som drabbar dig — men,
mitt arma barn, var beredd på det värsta!»
»Jag är så, mamma, jag är lugn, fullkomligt lugn,
— endast icke mamma lede för min skull!»
»Eljest vore jag ju icke mor, mitt barn! Men om
Wallden blott ville bruka sitt förnuft, om han i tid kunde förmå
sig att sälja Jfelkolmsnäs och köpa det lilla Broby här
intill, så såge man åtminstone en skymt af säkerhet för
kommande tider.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
