Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu hösten standar.
Nu flyktar solen
Och stormen ryter
Min tår skall rinna
På minnets kransar.
E. J. Stagnelius.
Auktionsstöket med sitt slammer, sitt skärande oljud
var förbi.
Det är ej sjelfva auktionsdagen, som, under de
omständigheter vi nyss skildrat, utgör värsta punkten i den stora
vändningen: svårare dagar komma efter, då ur de
nedsmutsade, förstörda rummen det ena efter det andra
utdrages, då de saker, vid hvilka vi fast våra käraste minnen,
af ovarsamma, likgiltiga händer tagas bort, ryckas lösa och
kastas på ett lass, det vi (dolda bakom en halffäld
rullgardin) se afköras för att hos andra personer, lika likgiltiga
som deras ombud, åter uppställas, uppställas som främlingar.
Ja, de äro bittra dessa dagar, då man vandrar genom
ett hus så tomt, så naket, att ögat måste söka for att här
och hvar få reda på en stol, ett bord, en gammal soffa,
uppletade från skräpkammaren, hvilka invalider iöfvergifven
enslighet luta sig intill de lika öfvergifna väggarne. Att gå
igenom dessa rum, då ekot af våra steg genljuder i öronen,
och att sätta oss till ett bord, der den sammanrafsade ser-
Vindskupoma.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
