Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höll honom till baka: hans sinne hade blifvit väckt, han
skådade nu ofta bortom den förlåt, som skiljer tiden från
evigheten.
Marie Louise hade slutligen märkt syftningen af hans
mörka tankar, anande att han endast af verklig ömhet för
henne stred mot deras välde, och ofta bäfvade hon för den
rysliga möjligheten, att denna ömhet kunde förlora sin kraft
öfver hans oroliga själ och lemna den fri till pris åt hans
ogudaktiga lystnad.
Men sorgspelet ilade mot sista akten.
Den korta vinterdagen led till ända. Marie Louise
trampade flitigt spinnrockshjulet, ty sedan inga broderier
längre funno afgång, hade hon mottagit spånad — ja
Marie Louise spann nu blånor och gjorde det utan knot.
Gamla Johanna hade nyligen påsatt en brasa, fru N. tog
sin stickstrumpa och under tystnad skred arbetet en stund
framåt.
»Hvad han dröjer länge i dag, min stackars Wallden?»
sade slutligen Marie Louise, seende på sin mor. »Hvad tror
mamma — ingenting kan väl ha händt!»
»Ah nej, kära barn, oroa dig ej! Han kommer ju
nästan aldrig hem förrän vid denna tiden, men han kommer
ändå alltid.»
»Ja, gud ske lof, det gör han!» upprepade den arma
hustrun för att trösta och värja sig mot de fruktande aningar,
som ville uppstå hos henne. Mep hade hon icke många
gånger så anat och fruktat, utan att någon olycka inträffat
— hon borde då icke heller i dag öfverlemna sig åt
misströstan.^
»Är det mycket mörkt ute, kära Johanna?» frågade
hon den trogna tjenarinnan, som äfven hade sitt arbete i
samma o rum.
»Ah, just inte så fasligt mörkt heller, kära fru lilla I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
